Mitt första riktiga lopp var Sydkustloppet våren 2013. Förra helgen var det dags att springa loppet igen. Ett viktigt lopp för mig då det var avstampet för min löpning. Att det är på hemmaplan triggar självklart lite extra och gör det hela väldigt speciellt.
Loppet går längst Sydkusten här i Trelleborg och underlaget är primärt sand, grus och gräs.
Starten går väster om Trelleborg ute vid golfklubben precis vid Karl XII:s landstignings monument. Gräs och grus ger ett mjukt och fint underlag. Perfekt då man är uppvärmd och löpsteget fortfarande håller när man 6 km senare når centrala Trelleborg där den mesta publiken huserar.
Efter en kort sträcka på asfalt inne i Trelleborg är det dags för ca. 10 km grus och sand. En del löpare jag talade med under och efter loppet tyckte det var jobbigt med all sand. Detta är hemma för mig, sand är en del av de flesta löprundor jag kör. Fortfarande frisk i benen och det går upp för mig att jag ligger bra till tidsmässigt. Långt kvar men en gnista tänds. Kanske personbästa inom räckhåll?
Sista km går på asfalt. Sprang tillsammans med dam tvåan ett tag och fick sedan draghjälp sista biten av en kille från Vellinge (stort tack om du läser detta). Vi snackade en del och han peppade mig hårt. En km innan mål sa han att jag skulle dra, att jag såg stark ut. Bilden visar sanningen. Jag var sliten, riktigt sliten. Det gör riktigt ont när man pressar på så här långt och länge. Vänsterfoten avslöjar hur löpsteget fullständigt havererat.
Gnistan höll och jag sprang in på den fina tiden 1.35.03. Det är 20 minuter bättre än förra året (1.55.21)! Nytt personbästa och en fin bekräftelse på vårens uppladdning inför Stockholm Marathon.
Sydkustloppet är ett unikt lopp i en fantastisk miljö. Första helgen i maj 2015 vet ni vad jag gör!