Den italienska telekommunikationsanläggningen på Leros

Under mina tonårssomrar på ön la jag inte så mycket energi på att undersöka alla dessa övergivna platser från kriget av den enkla anledningen att de då fortfarande var avspärrade. Redan då hade jag ett väldigt stort intresse för kriget och det är fantastiskt att som vuxen kunna släcka den nyfikenhet alla dessa platser gav upphov till (se gärna andra poster om andra världskriget här).

Byggnaden ligger ganska synligt i utkanten av öns största samhälle Lakki och området omnämns av lokalbefolkningen som Radio. Tre stora master sträcker sig ett 30-tal meter upp i luften. Men likväl har jag vid ett par försök misslyckats med att hitta rätt. När man står uppe på en av höjderna som omsluter samhället är det lätt att lokalisera men så snart man kommer ner i dalen tappar man lätt orienteringen mot masterna i virrvarret av små vägar.

Huset är ganska stort, byggt i klassisk italiensk 30-tals stil och har nog totalt runt tjugo rum (irriterar mig att jag glömde räkna). Där är tecken på rum för toaletter och ett mindre kök men inga tecken på duschrum. Med tanke på att detta ligger i närheten av öns centrala militära installationer har personalen säkert pendlat till och från anläggningen. Ena halvan av byggnaden har tjockare väggar och fönsterna är mindre med skyddsluckor av järn. Helt säkert här man haft själva sändarna och att denna delen av byggnaden därmed skulle kunna ta en hel del stryk och ändå fortsätta sända.

Strategiskt var Leros otroligt viktigt då det är en av mycket få djuphavshamnar i Östra Medelhavet. Telekommunikationsanläggningen har helt säkert varit av central betydelse för kommunikationen till och från Italien och vidare ner till Rhodos, Abessinien (nuvarande Etiopien) och även till Rommel under Ökenkriget.

Men man kunde inte använda sändaren för kortare sträckor. Så under slaget om Dodekaneserna, där Leros var ett centralt mål, fick man skicka springare runt ön för att hålla uppe kommunikationen. Det är något förvirrande men efter Mussolinis fall börjar kampen om de italienska öarna utanför Greklands kust. Britterna erövrar Leros och tyskarna slår tillbaka med kraft. Italienarna förlorar alltså först mot engelsmännen, går över på deras sida och förlorar sen mot tyskarna.

Byggnaden är i förfärligt skick och frågan är hur länge till den kommer få stå och förfalla.

Längst inne i byggnaden hittar jag en otrolig väggmålning. Har sett bilder på väggen som är runt tjugo år gamla och förfallet har gått snabbt sedan dess. Frågan är hur länge till väggen kommer hålla.

Es gibt für uns nur einen kampf und sieg den es

Fritt översatt till engelska (får liksom inte till det på svenska) säger  texten något i linje med:
For us there is only one struggle and victory follows.
Nazisterna byggde mycket av sin propaganda på enkla slagord. Att elda folket och soldaterna genom kraftfulla oneliners. Individen skulle offra sig för kollektivet. Det utvalda folket skulle segra eller dö. Tur att den typen av fördummande retorik inte används längre, eller?