Första dygnet med Narrative Clip

Hoppade på ett Kickstarter projekt i oktober 2011 där målet var att bygga en liten kamera som loggar ens liv. Igår kom så äntligen mitt Narrative Clip (som alltså började sitt liv med namnet Memoto).

En av tankarna bakom Narrative är att aldrig missa den där speciella upplevelsen. Eller rättare sagt aldrig missa möjligheten att spara bilden på upplevelsen. Kameran tar en bild vart tjugonde sekund och man fäster den via ett klipp på t.ex. tröjan. Min testperiod på mindre än 24 timmar har absolut inte innehållit ett Kodak moment. Bara den underbara tråkiga vardagen i ett grått Trelleborg. Dvs. en privilegierad vardag som i det stora hela är bra men som inte gör sig på bild. Kanske orättvist att testa kameran under dessa omständigheter.

Men har ändå valt att ta ut två “Moments”. Först en löptur längst havet igår. Kom ut sent men det var ändå ganska bra ljus första delen av rundan. Hade självklart hoppats kunna dela magiska bilder av Sydkusten men det visade sig att kameran pekade uppåt så det blev mest himmel och lite träd. Att dokumentera mina löprundor har varit den enskilt största saken jag sett fram emot. Kan tyckas märkligt men en time-lapse av en lång rund är ett fantastiskt sätt att återuppleva känslan. Laddade ner bilderna lokalt och noterade då att de var felvända. Detta är en ganska allvarlig brist då jag anser att bilderna är mina och det skall inte behövas en serverlösning för att vända rätt bilderna så jag kan använda dem. Ja, jag kan vända dem i Photoshop, men då höjs tröskeln.

1781902_10151867428096790_1817433955_n
Skall du ha en rättvänd bild kan du maila den från appen för att sedan ladda upp på din blogg (se resterande bilder).

En annan svaghet är brännvidden. Tanken måste väl ändå vara att återge i stort vad personen med kameran ser. Men Narrative tar en ganska begränsad del av synfältet. Utan tester eller mätningar skulle jag säga att linsen motsvarar vad man ser i ett vanligt 100mm objektiv. Detta innebär att allt uppfattas som väldigt nära och ger därmed en ganska dåligt översikt över den händelse man ser.

Även om kameran alltså pekade uppåt och därmed mot de ljusare delarna blev bilderna genomgående väldigt mörka. Så kameran behöver väldigt mycket ljus!

Mitt andra “Moment” var cykelturen till jobb via skolan för att lämna av sonen. Ljusförhållandena var bättre och bilderna blev genomgående mycket bättre. Men hela turen ger en tunnelkänsla på grund av brännvidden och saker som inte händer omedelbart framför kameran kommer inte med. Detta är ett problem då jag upplever saker framför näsan, inte överdelen på min kropp, där kameran sitter. Detta är speciellt uppenbart på cykel där torson i stort sett alltid pekar rakt fram men man är väldigt aktiv med att titta runt. Kan kanske sätta kameran på hjälmen men där är i dagsläget ingen bra lösning för det.

Unknown
Nej, jag tittar inte bara på styret när jag är ute och cyklar.

Efter ett par hundra meter fick vi stanna då klippet trillat av. Den satt ordentligt på min jacka när jag hoppade på cykeln men tydligen inte tillräckligt bra. Så nu är kameran lite kantstött men den klarade fallet.

Unknown
Action bild. Här faller kameran mot marken.
Unknown-1
Här ser man problemet med brännvidden. Jag står bakom min cykel och har precis parkerat den. I verkligheten ser jag hela min cykel och mer därtill.

Som ni kanske märker är jag inte helt övertygad om förträffligheten av produkten. Där är ett par områden som imponerar och teamet bakom Narrative har gjort ett fantastiskt jobb. Men där är som sagt en del graverande brister som man skulle ha adresserat innan lansering.

Men den största svagheten med produkten är tanken bakom, i vart fall i förhållande till hur jag ser produkten. Jag har alltid mobilen med mig och jag är snabb på att få upp den för att fotografera. Fler och fler av mina mobilbilder dyker upp i våra album (yes, vi framkallar fortfarande). Med tanke på brännvidden och att kameran inte fotograferar i den riktning jag tittar så misstänker jag att sannolikheten är minimal att en bild skall bli bra nog för albumet. Detta samtidigt som jag alltså skulle ha missat att fiska upp mobilen. Att sedan hitta rätt bild innebär också en massa merarbete. För även om jag har mycket skitbilder i mobilen så är det försumbart i förhållande till den mängd foto som Narrative kameran tar. Att gå igenom en dags bilder för att hitta det där fantastiska ögonblicket är ett moment jag inte ens orkar tänka på. Självklart kan man likt en stegräknare göra en vana att alltid ha den på sig. Men det blir ändå friktion för kameran måste tömmas på bilder och laddas.

Det är svårt att säkerställa att kameran pekar åt helt rätt håll och man vet därmed inte i vilken riktning kameran fotograferar. Där jag såg det primära behovet, dvs. att dokumentera löprundor, så riskerar jag bara att upplevelsen blir negativ när jag går igenom bilderna och ser att det enda jag fått med är två timmar av bilder på trädtoppar.

Så för att summera det hela. Lösningen kan säkert passa en hel del människor. Men detta är inget för mig och jag kommer sälja mitt clip (hör av dig om du är sugen på att köpa ett svart, något kantstött clip). Tror eventuellt att där finns en framtid för produkten men är osäker då hela lösningen relativt enkelt kan bli en app i t.ex. Google Glass. Kanske rent av så att Narrative blir den första att släppa en sådan app och att deras hårdvara bara blir en del av ett större koncept?

 

3 comments
  1. […] om att jag inte kommer använda den i större omfattning så lika bra att den får ett nytt hem (se varför i tidigare bloggpost). Ganska få har fått sitt Narrative Clip så du blir en av de första. Ung Cancer är en […]

  2. […] att det var en sak som inte helt passade mig. La ut en trevare att jag ville sälja redan i första posten och fick några få förfrågningar runt […]

  3. […] The Next Web, Slashgear, Financial Times Tech Blog, Huff Post, Wired, Fast Company, Computer Sweden, Metro, Liora Hess, Mobile Syrup, Davidsson. […]

Comments are closed.