Hösten 2012 var jag på en tidningskonferens i Kiev. Det var ett hektiskt program inbokat men där var två saker jag länge velat se i Ukraina så passade på att stanna ett par dagar extra. Sakerna jag verkligen ville se och uppleva var Babij Jar och Tjernobyl.
Två otroligt jobbiga saker i vår historia.
Delade ganska snabbt efter resan en del bilder av besöket i Tjernobyl på Facebook. Nu har jag tagit mig samman och lagt ut dem här på min blogg. Besöket i Babij Jar kan jag inte beskriva i text. Kan berätta om det när vi träffas någon gång.
Tre zoner. Detta är första, 30 km från Tjernobyl. I denna zonen bor en del människor, ca. 200. Dessutom de 4000 som håller igång det hela. Det är soldater, byggnadsarbetare, jägare, skogsvårdare, sjukvårdare osv. De jobbar lite olika men i grunden 15 dagar på och 15 dagar av. Når de över 10 mSv på en dag så blir de arbetsbefriade för resten av dagen.
Saker tar tid vid varje checkpoint. Man måste ansöka flera veckor innan man får tillstånd att resa in. Det skall dubbelkollas, stämplas och undersökas i sann Sovjetisk stil.
168 byar evakuerades. Varje skylt är namnet på en by som evakuerats. Hur skulle det sett ut om samma hänt i Sverige?
Varit en del gånger öster om ridån och en av de saker som verkligen står ut är deras fordon. Idag mer ovanliga än en Ferrari i centrala Kiev.
De 4000 som jobbar med underhållet av Tjernobyl bor idag i staden Tjernobyl (så förvirrande nog låg alltså reaktorn egentligen inte i staden med dess namn, utan en bit ifrån den). Staden ligger utanför 10km zonen och därmed acceptabel att bo i under kortare perioder. Bussar går längre in i zonen. En del cyklar till jobb.
Innanför 10 km zonen börjar mätarna tjuta. Nivåerna skiljer sig otroligt. Skulle man mot förmodan ta en fika skulle din fikavän kunna sitta på en nivå inte högre än en fin och varm dag i Kiev samtidigt som du satt på en 10 mSv självlysande punkt.
Utanför ett barnhem / dagis.
Inne på barnhemmet / dagiset
Stark upplevelse. Var är barnen idag och hur har det gått för dem?
Varför tog ingen med mig?
Utrymning skedde snabbt. Men var är dynerna?
En barnbok.
Övervåningssängar och naturen tränger sig på.
Dockan sover gott.
Till vänster om den vänstra skorstenen ser vi reaktor 4. Lägre än reaktor 3 till höger då toppen sprängdes bort. Även med sarkofagen får den inte sin ursprungliga höjd. Till höger ser vi reaktor 1 och 2. En stängdes ett par år efter katastrofen då de upplevde en “svår incident”. Reaktor 3, som alltså i praktiken ligger vägg i vägg med nr. 4 kördes i drift till 2001!
Längre till söder står reaktor 5 och 6 ofärdiga. De blev aldrig färdiga då man la ner fortsatt bygge efter 1986. Totalt skulle 12 reaktorer byggas och den sista skulle stå färdig 2012! Då skulle Ukraina (CCCP) vara den största atomnationen i världen.
При́пять (Pripyat) mönsterstaden som byggdes samtidigt med reaktor ett. En lyxig stad för Sovjetmedborgaren som arbetade med atomenergi.
Inne i Pripyat.
50 000 personer bodde här, som Sundsvall!
Naturen har verkligen tagit tillbaka sitt.
Före och efter bild av hotellet.
Kulturhuset i staden. Här dansade Sovjetmedborgare i den perfekta staden. Bokstavligen, så var detta framtiden. Genomsnittsåldern på 26 innebar ca. 1000 nya barn per år.
Propaganda som hänger kvar.
Den var precis färdig och skulle invigas den 1 maj.
Rykten säger att man öppnade upp den under evakuering för att lugna folk.
En hel del del kontroller. Denna inför vår lunch.
Vi fick en stadig lunch. Orkade inte allt men det mesta var väldigt gott. Maten levereras in från utanför zonen.
Vad innebär en dag i zonen för min livslängd. Det är så ofattbart att radioaktiviteten helt enkelt skiter i kläder och bara vandrar rakt igenom mig. En kvinna blev stoppad i en av testerna. Tvättade av sig och klarade nästa test. Osynligheten är otäck och skrämmande.
Snart 30 år sedan katastrofen. Detta kan inte hända i svenska reaktorer har man sagt. Men det blev ganska allvarlig i Fukushima. Tänk igen, 30 år och fortfarande kan en hotspot ge ifrån sig en otrolig och farlig mängd radioaktivitet. Blir rädd samtidigt som jag fascineras av den otroliga kraft. Tänk, 30 år och pumpar på med energi fortfarande. Men kan vi hantera det?
Kan verkligen rekommendera följande dokumentär om katastrofen.
http://www.youtube.com/watch?v=dS3WvKKSpKI