Satte ett högt mål, 52o km för 2013. En mil varje vecka i ur och skur. Med eventuella skador, ledighet, jobb och allmänt tråkigt väder kände jag att det var ett ambitiöst mål.
Här sitter jag nu och summerar 2013. De 520 km blev 1337 km. Målet om en halvmara blev två halvmaror och ett maraton. Jag springer längre och snabbare än någonsin tidigare.
Löpningen ger mig ett behagligt välbefinnande. Springer alltid utomhus och utan musik. Det ger mig värdefull tid att låta hjärnan gå ner i varv. Tankarna blir enkla och tydliga. En km i tagen. Saker och ting faller på plats. Tiden och distansen utmanar inåt.
Men en förutsättning för löpningen har hela tiden varit stödet från familjen, tack. Peppen från vänner och bekanta på Facebook har också varit viktigt i stunder av veckolång smärta. Tack för era likes.
Utan tvekan har 2013 varit det stora löpåret för mig! Det är mycket möjligt att jag springer längre, hårdare och snabbare de kommande åren, men 2013 var året då jag blev en maraton löpare.
Så djäkla grymt! Den här resan vi gör alltså. Djäklar!
Tack! Keep up the good work!