När vi var små var alla toppar på Leros fortfarande militärområden. En del är det fortfarande men jag har ändå snart besökt alla. Bilderna är tagen under en löprunda upp till en ganska stor anläggning vid inloppet till Lakki (eller Portolago som var stadens namn när ön var italiensk).
Alistair MacLean hämtade inspiration till Kanonerna på Navarone från Leros. En del öbor hävdar att just denna anläggningen är där kanonerna skulle ha stått. Där är en del anledningar till att jag inte helt tror på det men var ändå tvungen att springa upp där och undersöka.
Så en tidig morgon innan ön riktigt vaknat gav jag mig iväg och nådde toppen efter en timmes löpning. Anläggningen är ganska stor och logementen kunde säkert husa ett hundratal soldater. Där är en hel del värn med fästen för kustartilleri men ganska få är nedgrävda som jag sett på andra delar av ön. Men vid sidan av logementet är där tunnlar in i berget som troligtvis går till mer djupgående värn som är insprängda i berget. Då jag var själv vågade jag inte undersöka dessa vidare. Den stora skillnaden med denna anläggningen i förhållande till de andra på ön är resterna efter en akustisk avlyssnings station. Innan radarn var detta det mest effektiva sättet att ”se” flygplan på avstånd. Det fungerar alltså lite som att sätta en tratt mot örat men i storleksordningen 10×10 meter.
Solen har precis gått upp.
Dags att ge sig iväg innan värmen slår på.
Passerar Lakki. Staden byggdes ut under de italienska åren på 30-talet och arkitekturen är ganska unik. Stora delar av centrum är i art-deco.
På andra sidan bukten ligger den stora marinbasen. Den används delvis fortfarande av Grekiska marinen. Bakom den stora båten ligger öns mentalsjukhus. Eller egentligen hela Greklands mentalsjukhus. Det är nedlagt sedan många år tillbaka och används nu som flyktingläger. Leros är en av de öar som tagit emot och huserar flest flyktingar.
Fortsätter på norra sidan av bukten. Ut förbi krigsmuseet som ligger inne i gamla tunnlar en bit förbi denna byggnaden.
Husen ligger väldigt vackert i en dalgång som har ovanligt mycket träd. Alltid skönt att komma in i området då det är ett par grader kyligare.
På väg upp passerar jag platsen där Gestapo avrättade motståndsmän. Stannade ett par minuter och reflekterade över vår historia.
Hamnen i Lakki är en av östra Medelhavets största naturliga djuphamnar. Därav dess strategiska intresse.
Ett ganska stort fartyg som sätter inloppet och bergen som omsluter den i relation. Med så höga berg blir det svårt att flyga in för anfall på låg höjd. Under andra världskriget var träffsäkerheten från högre höjd otroligt dålig. Uppskattar att fartyget är i storleksordningen gamla Dragörfärjan.
De flesta toppar har varit militäranläggningar fram till helt nyligen. Även om de inte använts så har det varit off-limits. Restaureringen av själva den akustiska anläggningen var alltså färdig bara ett par veckor innan jag var här. Resten av området är orört.
Ställer man sig nere i resterna av den akustiska avlyssningsanläggningen så är det helt tyst. Ännu idag får man en uppfattning om det briljanta i hur byggnaden är designad.
Nere i lyssningsstationen. Helt tyst, inga plan på väg mot Leros idag.
Kustartilleri rester.
Taket har kollapsat. Har lite svårt att identifiera syftet med just denna anläggning. Kanske lättare kustartilleri med lättare takbetongskydd?
Bukten är stor och längst till vänster ser ni Lakki. I bukten till höger, gamla marinbasen och mentalsjukhuset. Bakom bergen i horisonten kan man förnimma Turkiet. Båten på väg ut igen. Värmen börjar kännas. Blir en timme hem utan möjlighet till skugga.
De mustiga morgonfärgerna är fortfarande kvar.
Försvarsanläggningen går som en hästsko på toppen och inne i skons mitten, som i en krater, ligger logementen.
Barrträd som ger fantastisk kompakt skygga.
Ännu ett värn? Här är fundamentet murat och sedan verkar man ha moderniserat genom en påbyggnad av armerad betong. Den nya delar har gett upp.Innanför den yttre ringen av kustartilleri finns en ring av mer skyddade värn. Gissar att det kan vara för luftvärn i och med att man inte ser havet från dessa. Men osäker på vad rören på bilden fyllt för funktion.
Ganska nära mellan värnen. Svårt att bedöma men troligtvis varit ganska mycket folk stationerade här uppe. En fördel är att man kan hålla ön utan att leva inne i bland lokalbefolkningen. Detta ger en hel del ökad säkerhet mot partisaner.
Utsidan av den akustiska lyssnings stationen. Som sagt, nyligen restaurerad och ytterst ovanlig.
Här står jag på kanten till hästskon och tittar in mot logementen. Ni ser taket och hur väl de går i linje med toppen på berget. Delvis sårbart för tidens bombflyg men ytterst svårt att se och beskjuta från jaktplan.
Utsikt mot norr och Gourna bukten. I horisonten kan vi skymta Patmos. Jesu lärjunge Johannes var förvisad dit och det sägs att det är där han fick sin inspiration till Uppenbarelseboken i Bibeln.
Ännu ett luftvärnsfäste. Bukten nedanför är återigen Gourna. På andra sidan, mot höger, ser man Alinda bukten.
Logementen ligger som sagt nere i en sänka upp på toppen. Väldold även när man är uppe på toppen.
Sänkan har nog alltid varit där. Men man har helt säkert grävt ner och utökat den en del för att passa syftet och ge bättre skydd.
Där är en rad olika byggnader i grytan. Svårt att idag bedöma vad alla använts till.
Går in i den största och hittar gamla målningar på väggarna.
Ser ni palmerna? Känns lite Afrika Korps över dem.
Detta är en största byggnaden. En del “mindre” rum som jag gissar är logement. De är stora nog för 12-16 man skulle jag gissa. Längst ner i byggnaden ett par större rum.
Ser ut som man haft en mall som man målat över/efter direkt på putsen. Här ser vi hur man alltså målat över en lagning. Detta tyder på att byggnaden använts en längre tid innan målningen kom på plats. Men detta rummet skiljer sig från det första som hade finare puts men samma motiv.
Vad står det? Det är inte grekiska så även om anläggningen eventuellt använts efter kriget så har man aldrig renoverat. Men är det tyska eller italienska?
Från grytan är där ett par gångar in i berget. Fantiserar om att gångarna leder till kanonhallen som inspirerade Alistair MacLean. Man lockas gärna att leta efter saker som i praktiken är uppdiktade. Detta ser mer ut att vara gångar in till ett skyddsrum långt inne i berget. Ett säkert och smart sätt att även lagra ammunition. Nästa gång skall jag se om jag kan få med sällskap så vi kan utforska tunnlarna.
Ingång till en av tunnlarna. På höger sida väggen till en av barackerna.
En annan ingång lite längre från logementen. Denna är bredare och uppmurad på annat sätt. Den låga vinkeln in kan tyda på att där legat räls för att kunna hantera stora mängder ammunition snabbt. Järngrinden är nyare men ändå sedan länge uppbruten.
Getterna övervakar varje steg jag tar.
På väg hem rundar jag berget för att leta efter eventuella större hål som skulle kunna bekräfta att gångarna leder ut på andra sidan och därmed att där kanske trots allt funnits enorma kanoner i linjer med Alistair MacLeans bok. Hittar inget men får sällskap ett gäng getter. Dessutom skönt att börja rundan tillbaka på västra sidan som fortfarande ger skugga.
Efter lite drygt en timmes löpning från toppen är jag åter tillbaka hemma vid Alinda bukten.
