Startlåset på en av bilarna strular. Vi visste om det, men med ett litet knix starter den varje gång. Var därmed inget vi direkt kände oro för.
Tung trafik, fredag eftermiddag och vi tar en välbehövlig paus på en mack ett tiotal mil från Warsaw. När det är dags att komma vidare funkar inte vårt lilla trix längre.
Klockan närmar sig kväll och bilen vägrar att starta. Parkeringen började fyllas upp med lastbilar som skall spendera natten här. En av oss går runt och letar någon mekkunnig. Hittar en ukrainsk lastbilschaufför som gärna hjälper till.
Han kan meka, men mest vill han hjälpa för att vi hjälper hans land. Han monterar ner stora delar av instrumentbrädans underrede. Vi kommer inte längre, han löser det inte. Vi måste hitta någon annan. Letar på Google och hittar ett par potentiella verkstäder i närheten.
Lastbilschaufför och jag hoppar i en av de andra bilarna och ger oss ut på jakt efter polsk mekaniker. Timmarna går, klockan är över sex. Lastbilschaufför styr vår lilla expedition. Ställena vi hittat är mer av slaget hemmamekare vilket gör att vi kommer olägligt, precis vid helgens första lediga timmar. Lastbilschaufför ger sig inte. Hans ryska funkar ganska bra, men startlås är det ingen som kan. Detta ger inget, vi ger upp och återvänder till de andra.
Väl tillbaka har man hittat någon som kan tjuvkoppla bilar. Han kör en snabbkurs, ingen ifrågasätter varför han kan denna hantverksform. Nu kan vi det också, vilket ger oss möjligheten att komma vidare.
Även om vi inte kunnat kommunicera mer än via Google translate så känner jag ändå att lastbilschaufför och jag kommit varandra hyfsat nära. Lastbilschauffören la väl runt fem timmar på att hjälpa oss. Var helt självklart för honom att hjälpa oss. Vi får alla en varm och hård kram innan vi lämnar.
Han och alla andra jag möter visar djup tacksamhet för vad vi gör och ni ger. Hälsa och tacka Sverige brukar de avsluta våra möten. Men självklart behöver de inte känna tacksamhet.
Tacksamheten är vår. Varje dag vi inte behöver skicka våra döttrar och söner till Putins köttkvarn är en dag av djup tacksamhet. Varje dag jag slipper tänka tanken på min son vid fronten, är en bra dag.
Varje krona och timme vi lägger på att hjälpa Ukraina minskar risken för att våra ungdomar lemlästas i ett krig utan mål och mening.
När lastbilschaufför tackar och kramar om mig skäms jag för min egoism. De tar smällen för att vi skall slippa.