Processen ett manifest för nutidsmänniskans alienation i en komplex verklighet. Syfte och mål blir otydligt och oavsett var man vänder sig så får man inga svar som leder vidare. Allt blir mer och mer diffust.
För ett och ett halvt år sedan tog vi beslut om att skapa en ny grafisk profil.
Underbart och kul.
Vi är dock inte färdiga, vi är rent faktiskt ganska långt ifrån målet.
Målet? Ja, att skaffa en ny grafisk profil. Men är det ett mål och för vem? Vad skall vår nya profil ge oss och framförallt våra kunder?
– Det vet vi inte och har aldrig egentligen försökt besvara.
Budget?
– Vi har öronmärkt pengar. Men vi har ingen uppfattning om vad dessa pengar skall ge oss eller hur mycket vi får för dem.
Med detta som utgångspunkt är det inte märkligt att vi hamnar i en Kafka process. Alla efterföljande beslut är baserat på en husgrund av lös sand. Vi tar in konsulter som skall hjälpa oss med processen, men till vilken nytta. Hur skall de kunna konsultera och visa resultat när målet är lika tydligt som en måsskit en dimmig morgon till havs.
Att driva företag är en passion. Passion är en känsla och det är svårt att argumentera emot. För argumenterar du då inte emot passionen att driva företag?
Jag tror att vi i denna fråga tappat fokus. Passion att göra våra produkter och tjänster bättre och vardagen bättre för våra kunder och anställda måste vara det enda känslomässiga mål vi kan acceptera. Vår grafiska profil kommer inte ge ett mervärde för våra kunder eller en bättre vardag för våra anställda. Helt enkelt för att vi inte vet vad syftet och målet är med den nya profilen.
Kommer processen fortsätta?
– Troligtvis.
Skadar detta Teknograd?
– Processen påverkar inte den dagliga driften och ekonomiskt har vi inte sett några större avvikelser. Man kan rent faktiskt hävda att detta skapar en medvetenhet och erfarenhet runt vad många av våra kunder slås med när de ger sig in i IT projekt. Som ni ser så använder jag ett känslomässigt argument för att försvara profilprocessen. Argumentera emot det!