Mitt mål är…

Vi hade satt ett datum. Det skulle visa sig att vald dag var årets varmaste och dessutom en av de blåsigaste. Vi skulle springa från Falsterbo till Smygehuk. Hade vi tänkt efter hade vi sprungit andra hållet och dragit nytta av medvinden. Men beslutet var taget.

Vi småpratade de första milen och någonstans där frågade jag min vän vad han hade för löpmål. Han sa:

Mitt löpmål är att alltid vara i form för att kunna springa en mara.

Om jag inte missminner mig gratulerade jag honom till ett imponerade mål. Det är verkligen imponerande, men min egna inre reaktion var att detta var ett helt galet mål.
Att året runt, år efter år ligga på en nivå där man kan genomföra en mara låg väldigt långt ifrån vad jag trodde var möjligt. Hade precis sprungit min andra mara och började inse hur stor del av livet löpningen gör anspråk på för en maratonlöpare.

Har sedan dess burit med mig citatet och ofta funderat runt det. Hur påverkar stora mål våra liv och hur växer tankar om mål inom oss? Dvs. hur planteras fröet och hur växer det till ett övergripande mål. Har kunnat extrahera följande saker jag tror är viktiga.

  • Ett långsiktigt mål måste vara lite galet.
    Men galet på ett, för dig, imponerande sätt.
  • Målet skall vara något du måste jobba hårt för.
  • Där måste finnas en stor risk för att misslyckas nå målet.
  • Målet bör i så liten grad som möjligt kunna påverkas av yttre omständigheter.
  • Du måste löpande påminna dig om målet.
  • Målet måste vara otroligt konkret.
Stenen i Marathon
Stenen i Marathon

Har tillryggalagt ett par hundra mil sedan mitt första försök att springa från Falsterbo till Smyge. Troligtvis kan jag nu genomföra en mara vilken dag som helst. Även om jag gillar målet så är det inte ett mål för mig, i vart fall inte just nu. Men tanken och iden fortsätter växa och jag ser tydligare vikten av att sätta mål.

På den där varmaste och blåsigaste dagen sommaren 2014 bröt jag efter 28 km. Min vän sprang hela distansen.

Comments are closed.