Diskussion om skatt har blivit ett självändamål

Vi vet alla att ena sidan gärna höjer och andra sidan gärna sänker skatten. Men diskussionen om skatt har tappat fokus och spårat ur.  Det överraskar kanske en del som inte känner mig så väl att jag rent faktiskt gillar skatt. Jag ser verkligen skatt som en förutsättning för ett fungerande samhälle och betalar gärna min del. Osäker på var jag hört det men någon sa något i linje med att “skatt är civilisationens kostnad“.

Tyvärr verkar det ha cementerats en allmän tro från ena sidan att minskad skatt innebär en nedmontering av välfärden. Andra sidan är lika övertygade om att ökad skatt hämmar utvecklingen. Självklart har båda sidorna en poäng, speciellt om man inte vårdar skattepengarna. För även om vi finansierar delar av vårt samhälle med skattepengar så är det inte nivån på skatten som sätter ribban för hur vårt samhälle skall se ut.

Diskussionen om skattenivån måste sluta handla om procent och istället fokusera på hur skattepengarna kan utnyttjas på bästa möjliga sätt.
Effektivitet per skattkrona!

Göran Hägglund, som jag anser är en duktig politiker, skämtar gärna och är inte sen med att ge Socialdemokraterna en känga. Självklart öppet mål i detta fallet men tyvärr belyser det allt för tydligt hur båda sidor fokuserar på fel saker.

Kan vi inte förvänta oss av våra allianspolitiker att presentera hur vi skall hantera välfärden mer effektivt med färre pengar? Dvs. varför sänka skatten och inte använda pengarna till att göra bättre saker. Ger t.ex. sänkt skatt verkligen fler jobb? På kort sikt med ökad konsumtion, men är det hållbart?
Kan vi inte förvänta oss att Socialdemokraterna presenterar varför de behöver fler pengar för samma sak? Självklart anser de redan nu att välfärden är i fara, men det duger inte att peka finger. Vi vill ha svar som pekar på framtiden.

Skatt är inte ideologi (inte i ett modernt samhälle i vart fall), det är ett verktyg och skall användas som sådant. Det bör inte vara grunden i svensk politisk diskussion 2013.