2014 = 2000 km

I slutet av våren upptäckte jag att det kanske skulle vara realistiskt att sätta 200 mil som mål för årets löpning. Lite drygt 38 km i veckan. Varje vecka. Vår, sommar, höst och vinter. Kilometer efter kilometer i regn, högsommarvärme, storm, mörker, i berg, i backar, i skogen, på asfalt och längst hav.

Från det att jag började springa hösten 2012 hade jag vid början av 2014 totalt sprungit knappt 168 mil. Att under ett år komma upp i 200 mil var minst sagt en tuff utmaning. Men uppladdningen för Stockholm Marathon hade utan tvekan lagt en fin grund.

Målet var satt men utmaningen började med att kroppen havererade två veckor efter Stockholm. En begynnande hjärtsäcksinflammation innebar övernattning på akuten och återhämtning på hjärtavdelning. Skrämmande att spendera de mörka timmarna på sjukhuset med en man i sängen bredvid som inte var säker på att överleva natten. Han överlevde natten, men hans ångest glömmer jag inte. Doktorn menade på att om jag skulle dö av löpningen skulle jag ha gjort det under Stockholm Marathon. Spring du vidare Fredrik!

Det har varit tufft. Stundtals smärtsamt, ofta sjukt tråkigt. Men också helt magiskt vid ett par tillfällen. Idag var det dags för de sista sju kilometerna och dessa sprang jag tillsammans med min son (9 år och en vecka) som hade som nyårslöfte att springa Sylvesterloppet i Trelleborg. Han höll sitt löfte och jag fick mina 200 mil.

Screen Shot 2014-12-31 at 12.21.58
Tre timmar i veckan. Som en hyfsad afterwork alltså.

Drivkraften i min löpning är utan tvekan alla lopp jag varit med i, fyra maraton, två halvmaror och ett par kortare lopp. Loppen utmanar och ger mig tydliga mål.

FullSizeRender
Några av årets medaljer

Den stora behållningen med löpåret är helt klart alla er jag träffat och lärt känna.

Mikael och Jakob tack för att ni sprang i Exmoor med mig.
Tack Mattias för att du hängde på och sprang Sydkustloppet och tack Christer för ett fantastiskt lopp! Marcus ett stort tack för att du var med och pressade milen under Nils Holgersson Loppet.
Tack Per och Ola för att ni utmanade mörkret med mig under Österlenmaran.
Per ett stort tack för Stockholm Marathon, Berlin Marathon, Österlenmaran och Sydkusten Marathon. Vi han dela många mil och tankar tillsammans och en hel del alkoholfri Erdinger.

Nu är jag redo för 2015!